“The only people for me are the mad ones, the ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved, desirous of everything at the same time, the ones who never yawn or say a commonplace thing, but burn, burn, burn, like fabulous yellow roman candles exploding like spiders across the stars”

Läser om beatgenerationen, blir kär i jazz och somnar till experimentell postrock. 

Skriver av mig i en röd anteckningsbok med guldmönster, äter blåbär, myser med finpojken,

fångar spindlar, deppar över det tråkiga vädret, går sakta in i höstmörkret och närmar mig myndigheten.

Lite så är det nu.