behövde skriva av mig

Allt känns så extremt dåligt just nu. Att börja ny skola med ett helt nytt arbetssätt är fan inte lätt någon stans, och när man sedan ska komparera det med vänner, familj, fritid och framför allt kärleken, vet jag inte hur jag ska göra. Det känns som att allt jag säger/gör går åt helvete. Inget går bra för mig nu. Jag känner mig olycklig, dålig och ledsen. När jag försöker att göra allt bra igen verkar det bara som om det går sämre för mig. Som om jag inte kan hantera två saker samtidigt. De senaste månaderna har det jag tänkt på varje dag varit hur fan jag ska klara av det här, skolan, kärleken, familjen, vännerna. Jag ber om andras åsikter fast jag inte borde, jag hinner knappt med att tänka längre, finns så mycket som stör mig, och störandet förstör min koncentration. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, just nu känns det som om jag aldrig kommer vara glad igen. Allt går åt fan rent ut sagt. Funderar en del, valde jag rätt linje? För sedan jag började på gymnasiet har allt gått från underbart till skit. Och jag menar inte att det är någons fel, inte alls. Det är jag som gör fel, omedvetet.               

Om jag kunde skulle jag spola tillbaka tiden några månader och få vara sådär glad som jag alltid var då. Lycklig


Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej hej. Jag slumpade in på din blogg och såg det här inlägget. Jag vet inte om du vill att man "svarar" på ett sånt här inlägg. Men jag kände ändå att jag ville skriva några rader till dej.

Alltså, jag ska inte säga att allt kommer bli bra eller att jag förstår hur du känner dej. För egentligen har jag ju ingen aning, jag känner ju dej inte ens. Men just det där med ny skola och nytt arbetssätt känner jag igen, tro mej, det är sjukt svårt för alla i början. Tror inte egentligen det har med din linje att göra, utan mer förändringen i sig. Att allt inte är som det brukar, att man inte vet hur man ska bete sig eller hur man ska vara för att räcka till, till allt och alla. DET vet jag hur det känns. Men jag vet också att det brukar lösa sig, för hur svårt det än känns så löser det sig nästan alltid. Eller det blir i alla fall bättre, för efter varje storm kommer solsken, även om man inte tror det under stormen, då det är som värst.

Okej, känner att jag skrev en bok nu. Men ge inte upp! Du kommer klara det här. Och glöm inte bort att de flesta människor har åtminstånde någon som älskar dem och stöttar dem genom svåra stunder.

Hoppas du inte känner att jag hoppade på dej eller så nu. Men jag kände att jag behövde skriva det här. Lycka till med allt. Du kommer klara dej fint, tror jag.

2010-10-17 @ 18:32:09
Postat av: LOVISA

de löser sig älskling<3

2010-10-17 @ 20:50:03
URL: http://takeoffyourcolours.blogg.se/
Postat av: CAROLINA

tack så mkt verkligen, du fick mig på bättre tankar vem du nu är <3

2010-10-17 @ 22:26:54
URL: http://cfelicia.blogg.se/
Postat av: Amanda

Försöker med en pepp-kommentar! Tro mig, du har mycket så tid just nu, mot vad du kommer få. Jag vet att alla "vuxna"(räknar knappt mig själv som vuxen än men iaf) säger att man aldrig kommer få så mycket tid som man har när man går i skolan.



Tänk såhär istället, hur många fina har du inte i ditt liv? Och om människor inte har tid att vänta, är de inte värda att stressa för. Och man behöver inte alltid vara bäst! Sänk kraven på dig själv. Ta rådet från någon som vet precis hur det är att vara mitt upp i "jag kan vara bäst"-känslan, fråga Dennis, han vet. Så var nöjd med det du gör och det du klarar av, ingen dömer dig för att du inte orkar allt jämt :) Var nöjd med dig själv helt enkelt, och njut av det du har!



Det jag egentligen vill säga tror jag är att ta vara på livet för stunden, vem vet? Imorgon kanske det inte alls är som du tänkt dig.



Kram på dig!

2010-10-18 @ 20:50:00
URL: http://amandalindh.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0