25 juli
Tänker att inte en jävel läser den här bloggen längre, och så tänkte jag "fan vad skönt". Så jag tänker skriva för mig själv och
försöka vara så ärlig som möjligt. Läs på nu alla hemliga läsare för snart kanske den här bloggen blir lösenordskyddad...
What's up då? Jag var hos gynekologen för tre veckor sedan och skrek rätt ut att jag så fan inte pallar blöda såhär mycket längre.
Han tyckte jag skulle vänta lite till och så skulle han ringa mig om en månad och höra om jag fortfarande blöder konstant, news flash
DET GÖR JAG och det har jag gjort i snart två månader. Annars var han schysst och extremt duktig på sitt jobb (seriöst, kändes knappt?).
Anton på Ultragyn får 5/5. När jag kom på att jag hade magtröja och byxor på mig frågade jag om en filt, det brukar jag alltid be om hos gynekologen.
Han svarade att han inte hade någon och att jag i alla fall inte hade någon onepiece på mig, det har tydligen många på sig när de går till Ultragyn på en av Stockholms finaste gator. Knepigt tyckte jag.
I början av sommaren ringde jag min 70-åriga frisör (you'd be surprised hur fräsch hon är) och sa att jag ville bli svarthårig igen.
Hon tyckte jag skulle vänta till efter min kroatienresa åtminstone, vilket var smart.
Jag kanske borde väntat hela sommaren för nu är det brunt och slitet igen.
Jag har gått till gymmet i Abrahamsberg tre gånger i veckan från januari-maj och nu har jag bara varit där en gång på två månader.
I måndags förra veckan gick jag dit, röck i dörren och till min förvåning var det "sommarstängt".
EH, ursäkta? men jag vill inte att min träning ska ha semesteruppehåll månaden ut!! jag betalar för det här!!! Well well...
Min kropp var snyggare än någonsin i slutet av maj I tell you, men nu börjar jag falla tillbaka på chips-godis-cider och cigg-modet igen.
Känns la sådär, men bryr mig kanske inte så mycket?
Nu är jag sjuk, vilket jag varit sedan vår spontana utgång på Kåken förra veckan. Min röst har försvunnit och mina kollegor på jobbet tycker jag låter som en rökarmorsa/alkis. Lovisa kommer hem om tre timmar, då ska maten stå på bordet har jag tänkt...
Bryr mig inte?? jag som har hypokondri och oroar mig och ältar allt allt allt. NEJ, inte längre, eller inte just nu åtminstone.
När jag slutade med dedär förbannade p-pillerna och slopade hormontillförsel helt och hållet
(visste ni att en ökar risken för bröstcancer med över 50 procent när en äter hormoner?) började jag sakta bli vanliga mig igen, utan hjärnspöken och ångestattacker.
FUCK P-PILLER!!! BRÄNN DOM!!! Nu sitter säkert ni singlar där ute och tänker, privilegierad jävla förhållandetjej som tror att det är så lätt va... men ja, så lätt är det. Jag hade prioriterat kondom varje dag i veckan om min barnmorska på ungdomshälsan bara hade förklarat för mig hur arg, ledsen, orolig och irriterad jag skulle bli av pillerna. Nu ska jag dock inte upphöja det här med kopparspiral alldeles för mycket, för självklart ska det vara lite problem där också.
Nej för vi kvinnor ska ju inte ha det för bra!!! Kopparspiralen gör att du får rikligare blödningar och mer ont, sa hon på ungdomshälsan och så tryckte hon in den och jag ville sparka henne i ansiktet för det gjorde så inåt helvete ont. Hon sa aldrig att jag skulle blöda varje dag i två månader efter att tre månader hade gått och hon sa inte att jag skulle bli såhär sexuellt frustrerad (Martin är bortrest och jag har inte fått knulla på två veckor!!!). Lovisa bor här för tillfället och håller mig sällskap, hon sa att det känns som att vi har semester och det gör det verkligen. Förutom det faktum att vi jobbar röven av oss varje dag då. Vi lagar matlådor, äter frukost ihop, pratar om killar, tindrar, kollar på SATC och GoT och tittar på filmer på projektorn medan vi frossar i doritos, lösgodis, choklad och cider.
Nu är jag sjuk, vilket jag varit sedan vår spontana utgång på Kåken förra veckan. Min röst har försvunnit och mina kollegor på jobbet tycker jag låter som en rökarmorsa/alkis. Lovisa kommer hem om tre timmar, då ska maten stå på bordet har jag tänkt...
Kommentarer
Trackback
