I måndags tog sommaren slut och jag började läsa Mångfaldsstudier på Stockholms Universitet. 

Än så länge tycker jag att utbildningen verkar vara en repetition på allting jag redan läst och kan från Genusvetenskapen. 

Lärarna babblar på om intersektionalitet från grunden och förmodar att vi inte vet ett skvatt om begreppen.

Litteraturen definierar begrepp som "privilegierad" och "diskriminering" som om vi aldrig hört dem förut... 

Men det kanske är bra, tänker jag där jag sitter ihopklämd i hörsal 12, mellan två personer jag aldrig träffat tidigare. 

Det kanske är bra, för nu står det klart för mig hur mycket jag har lärt mig av ynka ett år som genusstudent. 

Repetition är bra, det här blir bra. Men helvete vad jag saknar litteraturen, forskarna och lärarna. 

Hur kommer det sig att min utbildning involverar begreppet "mångfald", samtidigt som kurslitteraturen enbart är skriven av vita cismän? 

Bara något jag har grubblat över de senaste dagarna... 

Förra veckan valde Jag och Martin mellan en vecka hemma hos mamma och pappa eller 4 dagar i Prag och valde bort Prag utan att tveka.

Jag vet inte varför, men jag har längtat alldeles för mycket efter lata dagar hemma i soffan och ute vid poolen.

och mamma och pappa, herre gud vad jag saknat dom. Så vi tog tåget upp i tisdags och vandrade i Getåravinen,

grillade, badade, cyklade, åt glass i Söderköping och insöp det sista av sommaren. 

Nästa år skriver jag min kandidatuppsats, fattar ni!? och sommaren 2019 tar jag examen i genusvetenskap!! 

Nu ska jag förbereda mig inför terminens första seminarium och jag är fucking taggad!!??!?!?