Jag har gråtit, en hel del de senaste två dagarna. Nej, det är ingenting som har hänt. Igår såg jag ett program där en familj förlorat sin son och jävlar vad tårarna rann. Och idag igen, läste lite ur ellens blogg på streetstyle64. Så hemskt, börjar gråta så fort jag tänker på det, hur svårt hon måste ha det. Hur stark hon måste vara.. Vet inte varför jag tog upp det på bloggen, måste bara säga också att gråta, det är skönt. lättsamt. och.. bra.